Under våren 2026 har 16 grupper på 6 anstalter och häkten genomgått denna 6-veckors kurs i mindfulness.

2025 började vi detta arbete. Se förra inlägget för reflektioner.

Detta inlägg ger en bild av kursinnehållet.

Vecka 1: Mindfulness och inre frihet

Vi möts i en trygg miljö och lär oss tekniker för inre kontakt och medvetenhet. Första veckan handlar om att få en direktupplevelse av det tillstånd vi kallar mindfulness.

För många är det första gången de befinner sig i ett sammanhang där de får verktyg att titta inåt. Stillheten hör inte till vanligheten i dessa miljöer. En deltagare delar sin upplevelse:

“Nu kan jag gå in på rummet och bara andas. Efter en stund är jag tillbaka i mig själv och känner mig lugnare. Det har hjälpt mig att hantera panik och situationer när jag blir överväldigad.”

Mindfulness handlar om att minnas vårt varande. Det är ett naturligt tillstånd av medvetenhet, vakenhet, öppenhet, klarhet, medkänsla. Detta är något vi alla känner till. Vi vet hur det känns att vara fullt närvarande och vilande i nuet. Men om vi inte har rätt verktyg och förutsättningar glömmer vi av och tappar kontakten med detta inneboende tillstånd. Mindfulness påminner oss.

Många har byggt upp ett skydd mot sårbarhet och inkännande. Till en början handlar kursen därför om att modet att lyssna inåt och att normalisera introspektion. Denna stillhet blir snabbt en fristad för många. En reflektion från en tidigare deltagare:

“Det var så skönt med en stund i stillhet. Jag gick in i mig själv och glömde av att jag satt i fängelse. Det har inte hänt sedan jag kom hit. Jag behövde det här.”

Vecka 2: Från stress till närvaro

Stress handlar om överlevnad. När nervsystemet går in i stressreaktion förbereder kroppen för att slåss, springa eller frysa. Detta kan vara hjälpsamt under korta stunder, men hjälper oss sällan att hantera livets situationer på ett konstruktivt sätt.

Stress gör oss reaktiva till vår omgivning. Utan verktyg att hantera våra stressreaktioner blir vi lätt styrda av triggers i omgivningen. Många deltagare har problem med just detta. En tidigare deltagare delar:

𝘑𝘢𝘨 𝘰̈𝘯𝘴𝘬𝘢𝘳 𝘫𝘢𝘨 𝘩𝘢𝘥𝘦 𝘥𝘦𝘴𝘴𝘢 𝘷𝘦𝘳𝘬𝘵𝘺𝘨 𝘵𝘪𝘥𝘪𝘨𝘢𝘳𝘦. 𝘏𝘢𝘥𝘦 𝘫𝘢𝘨 𝘩𝘢𝘧𝘵 𝘥𝘦𝘯 𝘴𝘦𝘬𝘶𝘯𝘥𝘦𝘯 𝘢𝘵𝘵 𝘴𝘵𝘢𝘯𝘯𝘢 𝘶𝘱𝘱 𝘩𝘢𝘥𝘦 𝘫𝘢𝘨 𝘬𝘢𝘯𝘴𝘬𝘦 𝘪𝘯𝘵𝘦 𝘩𝘶𝘨𝘨𝘪𝘵. 𝘋𝘦𝘯 𝘴𝘦𝘬𝘶𝘯𝘥𝘦𝘯 𝘬𝘶𝘯𝘥𝘦 𝘴𝘱𝘢𝘳𝘢𝘵 18 𝘢̊𝘳 𝘢𝘷 𝘮𝘪𝘵𝘵 𝘭𝘪𝘷.

Mindfulnessträning hjälper oss att stanna upp och återfå balansen. Genom andning och kroppsmedvetenhet tar vi kontroll över vår stressreaktion och får en möjlighet att välja vår resons. Detta är grunden till ansvar – förmågan att svara med medvetenhet.

Vecka 3: Att bli vän med våra känslor

Att prata känslor hör inte till vanligheter i den här miljön. Ändå sitter vi där, en grupp av 8 män, och delar med oss av vår inre värld. Det har börjat skapas en trygg miljö och flera delar om sina bakgrunder och utmaningar på både insidan och utsidan. Flera upplever en lättnad efteråt.

“Det är skönt att sätta ord på vad jag går igenom. Jag inser att jag inte är ensam.”

Många av oss har lärt oss att dölja våra känslor och skydda vår sårbarhet. I många fall har det behövts, men priset vi betalar för detta senare i livet kan bli högt. Över tiden tappar vi kontakt med oss själva och vad vi känner inombords. Vi distraherar oss och krigar vidare. Undantryckta känslor försvinner inte – de sätter sig i kroppen och väntar på att få komma ut. Trycket och de fysiska spänningarna ökar. Till sist kommer en trigger som får bägaren att rinna över. På det här sättet kastas vi mellan extremer av undantryckta känslor till impulsivt, känslostyrt agerande.

Mindfulness erbjuder en annan väg. “Mellanvägen” – där vi varken förnekar våra känslor eller låter dem ta över. Vi utvecklar mod och kapacitet att känna fullt ut. Vi vänder oss mot känslan med närvaro, nyfikenhet och acceptans. På det här sättet ökar vi vår kapacitet att till inre stabilitet och medvetet agerande – vårt “toleransfönster” utökas. Från den platsen har vi större kapacitet att välja hur vi vill möta situationer som triggar starka känslor. I detta valet hittar vi FRIHET och ANSVAR.

Vecka 4: Du är inte dina tankar

Vi är på Häktet i Göteborg. Temat är “Du är inte dina tankar” och vi utforskar hur våra tankar påverkar vår verklighet. Under en övning upptäcker en deltagare skillnaden mellan att observera en tanke och att vara mitt i din.

“Det var som att jag kunde låta tankarna sjunka in i bakgrunden. Plötsligt fanns det utrymme för något nytt.”

Tankar påverkar vår verklighet, på gott och ont. En genomsnittlig person har 50 000 tankar på en dag. 90% av dessa tankar är repetitiva och undermedvetna. Genom medveten närvaro får vi förmågan att observera tankar utan att reagera på dem. Över tid ökar vår frihet att välja var vi lägger vår uppmärksamhet och vilka tankar vi ger näring åt. Detta påverkar i sin tur vårt mående och agerande.

Genom att medvetet rikta vår uppmärksamhet mot nuet, skapas ett inre utrymme – en distans – mellan oss och våra tankar. Det är denna distans som skapar frihet: vi behöver inte längre reagera blint på varje tanke som dyker upp. Vi kan välja vilka tankar vi ger näring åt, och var vi lägger vår uppmärksamhet. Genom regelbunden träning i mindfulness blir vi bättre rustade att möta livets utmaningar med klarhet, lugn och medveten närvaro.

Hur ofta låter vi omedvetna tankar styra våra liv? Hur skulle livet förändras om vi kunde använda våra tankar som verktyg för att tjäna oss snarare än slavdrivare som styr oss?

Vecka 5: Bakom varje beteende finns ett vackert behov

Denna veckan ställer vi oss frågan; vad längtar jag efter? Vad är viktigt i livet?

När vi går djupt i denna frågan inser vi att vi alla längtar efter samma sak. Att höra hemma, att vara älskad, att bli sedd och uppskattad. Att uppleva glädje, frihet, mening. Detta är universella mänskliga behov och kvalitéer som gör livet värt att leva.

Ofta förväxlar vi dessa behov med de strategier vi använder för att försöka uppfylla dem. Vi tappar kontakten med oss själva och börjar söka efter yttre saker som vi tror kommer ge oss inre frid.

Mindfulness erbjuder möjligheten att komma hem till oss själva och inse att det vi längtar efter finns inom oss. Denna insikt skapar en inre rymd. Vi är inte längre låsta vid specifika strategier.

Vi kan påminna oss att våra inre dömanden och destruktiva beteenden är tragiska försök att uppfylla olika behov. När vi blir medvetna om vilka behov som ligger bakom dessa beteenden börjar vi förstå oss själva bättre. En deltagare delar:

“Jag kan nu förstå och koppla varför jag känt sån extrem ångest och panik … Det har hjälpt mig att fatta orsaker och gett mig sätt att kunna hantera det och komma ur det. Oerhört värdefullt!”

När vi lyssnar efter längtan som ligger bakom orden kan vi också få ökad empati för andra. Istället för att fastna i dömande av deras ord och handlingar kan vi börja höra de behov som ligger till grund för deras uttryck. En deltagare berättar att behovsmedvetenhet har skapat en ökad öppenhet i mötet med andra:

“Jag har lärt mig lyssna när någon vill prata med mig.”

Vecka 6: Att leva med medveten närvaro

Denna vecka firar jag kursavslutningar. 8 grupper (ca 60 intagna individer) går nu vidare i livet utrustade med verktyg för introspektion, självreglering och medveten närvaro.

Vi växer och lär oss genom våra egna upplevelser och erfarenheter. Därför behöver mindfulness vara upplevelsebaserat. Vi mediterar och reflekterar för att se vad som är sant. För att bättre förstå oss själva. För att öppna oss till insikter bortom tankar och blind tro.

Detta är slutet på början. Kurser ger vissa frön. Efter 6 veckor kan deltagarna själva börja dra slutsatser om resultaten av träningen, och hur de vill vattna och vidareutveckla dessa färdigheter och förhållningssätt till livet och sig själva. Några anonymiserade uttalanden nedan:

“Kursen har gett mig inre ro.”

“Meditation har gett mig mycket. Det är där jag upptäcker nya saker om mig själv. ”

“Jag var skeptisk till en början men det har ändrats. Kursen var väldigt bra och jag tar med mig många av övningarna till utsidan. Den har påverkat mig positivt och hjälpt mig att få verktyg och ökad förståelse för hur jag faktiskt känner och hur jag kan hjälpa mig själv genom andningen.”

“Kursen har varit väldigt, väldigt bra för mig. Jag fick ännu mer än väntat. Jag upplever att jag kan förstå och koppla varför jag känt sån extrem ångest, att min amygdala är överaktiv. Det har hjälpt mig fatta orsaken och gett mig sätt att kunna hantera det och komma ur det. Oerhört värdefullt! Jag tror alla skulle behöva gå en sån här kurs, ute och inne. Jag kommer ta med mig ALLT vidare och känner att det har haft och kommer ha stor betydelse för mitt mående.”

“Kursen har verkligen varit toppen! Den har hjälpt mig mycket i tillvaron och att kunna hantera känslor och få en lugnare harmonisk inställning till livet. Trots att jag nu är på anstalt har jag mer framtidstro och att hag kan klara det här och sen gå vidare med ett sundare liv.”

“Välbehövligt på en plats som denna. Det har hjälpt mig att hålla ut.”

JAG TROR PÅ MÄNNISKAN

Vi har alla en inneboende vishet. Det är fantastiskt vad som sker när vi blir lyssnade på, på riktigt. När vi är i en trygg miljö bland andra som vill lära och växa. Plötsligt börjar vi säga saker vi själva behöver höra. Vi får en chans att påminna oss om det vi innerst inne vet, men ofta glömmer.

Jag blir ofta förundrad och fylld av hopp när jag hör deltagare dela djupa insikter om sig själva. En deltagare från förra året delar:

“Jag kan inte vänta med att ta itu med mina problem tills jag kommer ut. Jag måste använda tiden här inne för att förbereda mig för utsidan.”

Hur skulle det vara om tiden i fängelse kunde bli en chans till omstart? En plats där vi får stöd att hitta en konstruktiv väg framåt i livet?

“INGEN VILL VARA HÄR“

De flesta hamnar inte i fängelse för att de är onda människor. Det är oftast tuffa förutsättningar och omständigheter som leder oss in på fel spår.

“Step inside the circle” visar på ett rörande sätt hur uppväxt, klass och trauma bidrar till kriminalitet och människoöden i den amerikanska fängelseindustrin (se länk i highlight). Även om skildringen är amerikansk gäller samma sanningar i Sverige och de utmaningar Kriminalvården står inför.

Om vi möts av straff snarare än stöd och förebilder att se upp till fortsätter vi oftast på det inslagna spåret. Motståndet ökar och vi tappar tro och tillit till systemet som vi upplever straffar oss. Kanske ännu allvarligare är att vi tappar tron på oss själva. Vi glömmer bort att vi mår bra av att bidra och hjälpa andra. Vi glömmer bort att det finns alternativ. Vi glömmer bort vår inre visdom.

Frihet på Insidan handlar om att skapa andra förutsättningar. Om att tro på människan. Att lyssna för att förstå. Och om att utveckla verktyg gör det möjligt att ta ansvar för oss själva och vårt eget liv. Jag är glad att kunna erbjuda några verktyg här på insidan. Men hur vore det om vi fick lära oss detta tidigare i livet?

Från en tidigare kursdeltagare:

“Vi lärde oss om matte, geografi, historia, massor av saker. Men vi lärde oss inte om kontakten med oss själva. Hade vi lärt oss det hade vi kanske inte suttit här idag. Ingen vill sitta i fängelse.”

INRE FRIHET

Vi kan inte alltid välja våra omständigheter. Vissa saker ligger bortom vår kontroll. Detta är väldigt tydligt för en individ som är frihetsberövad.

Vi är däremot alltid fria att välja hur vi förhåller oss till vår omgivning. Denna förmåga, att medvetet styra vår uppmärksamhet, är den yttersta friheten. Det är något ingen kan ta ifrån oss.

Att odla denna inre frihet är fokus när vi startar igång 8 nya gruppen på 6 olika anstalter och häkten i Västsverige.

“𝗔𝗰𝗰𝗲𝗽𝘁𝗮𝗻𝗰𝗲 𝗺𝗮𝗸𝗲𝘀 𝗮𝗻 𝗶𝗻𝗰𝗿𝗲𝗱𝗶𝗯𝗹𝗲 𝗳𝗲𝗿𝘁𝗶𝗹𝗲 𝘀𝗼𝗶𝗹 𝗳𝗼𝗿 𝘁𝗵𝗲 𝘀𝗲𝗲𝗱𝘀 𝗼𝗳 𝗰𝗵𝗮𝗻𝗴𝗲”

När vi lägger vår energi på saker vi inte kan förändra skapar vi friktion inom oss själva. Detta inre motstånd resulterar i ältande, oro, aggression och avstängdhet.

Om vi istället väljer att möta verkligheten av situationen är vi bättre rustade att agera konstruktivt. Acceptans är grunden till förändring.

Konsten är att stanna upp när vi fastnar i motstånd. Att hitta förstånd. Att påminna oss själva om friheten att välja. Sinnesrobönen sätter ord på just detta:

“…𝘨𝘦 𝘮𝘪𝘨 𝘴𝘪𝘯𝘯𝘦𝘴𝘳𝘰 𝘢𝘵𝘵 𝘢𝘤𝘤𝘦𝘱𝘵𝘦𝘳𝘢 𝘥𝘦𝘵 𝘫𝘢𝘨 𝘪𝘯𝘵𝘦 𝘬𝘢𝘯 𝘧𝘰̈𝘳𝘢̈𝘯𝘥𝘳𝘢, 𝘮𝘰𝘥 𝘢𝘵𝘵 𝘧𝘰̈𝘳𝘢̈𝘯𝘥𝘳𝘢 𝘥𝘦𝘵 𝘫𝘢𝘨 𝘬𝘢𝘯, 𝘰𝘤𝘩 𝘧𝘰̈𝘳𝘴𝘵𝘢̊𝘯𝘥 𝘢𝘵𝘵 𝘪𝘯𝘴𝘦 𝘴𝘬𝘪𝘭𝘭𝘯𝘢𝘥𝘦𝘯.”

I korthet handlar mindfulness om att skifta från ett inre “nej” till ett inre “ja”. Att bli vän med verkligheten. Att se saker som de är. Och att agera från en plats av medvetenhet. En deltagare delar:

“𝘕𝘶 𝘬𝘢𝘯 𝘫𝘢𝘨 𝘨𝘢̊ 𝘪𝘯 𝘱𝘢̊ 𝘳𝘶𝘮𝘮𝘦𝘵 𝘰𝘤𝘩 𝘣𝘢𝘳𝘢 𝘢𝘯𝘥𝘢𝘴. 𝘌𝘧𝘵𝘦𝘳 𝘦𝘯 𝘴𝘵𝘶𝘯𝘥 𝘢̈𝘳 𝘫𝘢𝘨 𝘵𝘪𝘭𝘭𝘣𝘢𝘬𝘢 𝘪 𝘮𝘪𝘨 𝘴𝘫𝘢̈𝘭𝘷 𝘰𝘤𝘩 𝘬𝘢̈𝘯𝘯𝘦𝘳 𝘮𝘪𝘨 𝘭𝘶𝘨𝘯𝘢𝘳𝘦. 𝘋𝘦𝘵 𝘩𝘢𝘳 𝘩𝘫𝘢̈𝘭𝘱𝘵 𝘮𝘪𝘨 𝘢𝘵𝘵 𝘩𝘢𝘯𝘵𝘦𝘳𝘢 𝘱𝘢𝘯𝘪𝘬 𝘰𝘤𝘩 𝘴𝘪𝘵𝘶𝘢𝘵𝘪𝘰𝘯𝘦𝘳 𝘯𝘢̈𝘳 𝘫𝘢𝘨 𝘣𝘭𝘪𝘳 𝘰̈𝘷𝘦𝘳𝘷𝘢̈𝘭𝘥𝘪𝘨𝘢𝘥.”

INRE UTVECKLING FÖR YTTRE FÖRÄNDRING

Frihetsberövning kan ses som en sista utväg. Som ett misslyckande, både individuellt och kollektivt. Jag är övertygad om att kriminalitet i de flesta fall är ett symptom på något djupare. En kombination av fel förutsättningar och dåliga val. Jag är också övertygad om att dåliga val ofta grundas i en brist på självkännedom. När vi inte känner oss själva tar vi till desperata och tragiska strategier för att fylla inre hål av självvärde och självkärlek.

Hur vore det om vi fick lära oss detta innan vi hamnar vid denna anhalt?

Mitt uppdrag är att göra tiden på anstalt till en nystart. En möjlighet att stanna upp och möta sig själv. Att börja ta ansvar och få verktyg att välja en ljusare väg framåt genom livet.

Denna veckan utforskar vi relationen till våra känslor. Vi klargör sätt som vi lärt oss att undvika och dölja det vi känner, och hur dessa undantryckta känslor leder till reaktivt beteende. Vi lär oss möta känslor med medveten närvaro och odlar en förmåga att “känna utan att reagera”. Vi bygger en sundare relation där vi kan ta emot känslornas budskap utan att bli styrda av deras impulser.

För att komma hit behöver vi en trygg miljö utan dömande. Att bli hörda utan att bli uppläxade eller fixade. Detta är denna miljö vi skapar när vi möts i cirkeln. Det är också den inre attityd vi tar i meditationen. Samtalen efter övningarna är djupt berörande. Jag slås av de insikter och lärdomar som deltagarna delar med sig av. Detta får mig att lämna veckan med en känsla av hopp som balanserar min oro.

Är du redo att påbörja din resa?